Agneta Nyqvist, konstnär, terapeut, skribent
Konstruktiv magi
Vad händer om kartan får välja?
Ja, vad händer egentligen, om jag besöker slumpvis utvalda platser på närmsta kartblad över skogarna och sjöarna hemmavid i akt och mening för att måla dem?
Vanligtvis är det ju alltid jag själv som väljer motiv och detta borde väl på förhand ge mig ett begränsat urval, av sådana motiv som redan passar mig? Hur viktigt är det att jag får välja för att det ska bli något målat? Kan detta sätt att bortse från det självvalda möjligen vidga mitt målarregister?
En tanke blev till ett projekt, som kom att pågå under sommarhalvåret 2018.
Nu skulle den geografiska kartan få bestämma mitt motivval. Jag vecklade ut kartan på ett bord, blundade, snurrade runt på stället och släppte en välvässad penna uppifrån, där spetsen träffade kartan sattes genast ett kryss, för besök och skiss nr 1 att göras. Sedan fortsatte det slumpmässiga urvalet med nr. 2, 3, 4, 5 och 6. Inalles 6 platser valdes slumpvis ut på det omgivande kartbladet runt Vinterjsjön.
Sedan bestämdes att besöka de olika platserna med ungefär samma förutsättningar. Ett kraftigt ritblock innehållande papper i storlek 43x52 cm var grunden, annat ritmaterial som skulle tas med var oljepastell- och kolkritor samt blyertspennor av olika hårdhet och några skrapknivar.
En liten matsäck var också nödvändig beroende på hur länge jag skulle behöva stanna på platserna innan det blev någon skiss gjord, som därefter vid behov kunde färdigställas i ateljén.
Väl på plats nr.1 upptäckte jag att min frihet att välja motiv ändå var ganska stor. Jag hade ju hela omkretsen runtom mig i alla väderstreck och däremellan att välja på och sedan fanns ju även ett längdperspektiv som vidgade urvalet ytterligare. Faktum kvarstod ändå att jag hamnat på en plats där jag inte självmant skulle ha kommit på tanken att stanna upp och måla.
Märkligt var hur jag ganska snart både anpassade mig till uppgiften och fann mig tillrätta på platsen ifråga, valde ut den vinkel som var intressantast att måla och satte igång med arbetet. Även de fåglar och andra djur som hörde till platserna kom ganska snart till ro och stördes inte nämnvärt av mig och i takt med att jag flöt in i målandet, så återupptog de sitt vardagliga liv runtomkring mig.
Jag kunde sitta ganska bekvämt på min ryggsäcksstol, ta det lugnt och känna in, ofta med en kåsa kaffe bredvid och snart nog kändes det som helt och hållet mitt eget motivval.
Detta ungefärliga senario upprepades sedan på samtliga platser, medan olika upplevelser knöts till och lades på runt den enskilda platsen, exempelvis var det en Tjäderhona som spelade skadad för att dra uppmärksamheten bort från sina nykläckta duniga ungar ute på hygget.
Vid plats nr. 3 och 5 fick motiven målas från båt, då kryssen hade hamnat i älven, något som gjorde arbetet extra bekvämt. Till plats nr. 4 och 6 var terrängen mer besvärlig och blockrik att ta sig fram till, medan slutligen plats nr. 1 var lätt att nå, då jag kunde följa i rävens invanda fotspår.
Endast 1 ritark per plats fick användas, detta för att jag inte skulle kunna ändra platsens intryck på mig i efterhand. När jag var klar med alla besöken, hade jag därför 6 grundade motiv att förhålla mig till.
När samtliga platser besökts namngavs de olika målningarna, som du kan se här:
Nr. 1 Rävgången:
Nr. 2 Tallvy:
Nr. 3 Älvselen:
Nr. 4 Tallrit:
Nr. 5 Bosättning:
Nr. 6 Skogsglimt:
Intressant blev att jag samtidigt kunde iaktta hur mitt samspel med naturen kändes när jag förpassades till platser slumpvis utvalda på kartan.
Blev mina pastellmålningar som de verkliga motiven? Nej, det blev de inte!
Jag föll vid samtliga platser ganska snart in i ett flow eller flyt kan man säga och där i denna stund då jag kom in i arbetet, var det något annat som tog över. Kanske var det att jag började måla på känsla och inget mer, utan arbetet flödade helhjärtat på i längre eller kortare etapper tills bilden blev någorlunda grundad och jag inte orkade eller ville göra mera med den på plats.
Dessförinnan hade jag alltså i samtliga fall varit inne i ett mycket koncentrerat skede av målande, ett slags trans, något jag kunde återknyta till vid efterarbetet i ateljén, förutom vid ett besök, som med bilden "Skogsglimt", behövdes det inte alls, då den av någon anledning blev helt klar redan på platsen. Kanske var det min sinnesstämning, som gjorde att jag samspelade med den platsen på ett lite annat sätt? Kanske var det lika gärna något annat?
Sammanfattningsvis, av en tanke blev det ett projekt som i sin tur blev en rolig och lärorik utmaning för mig.
Välkommen till agnetanyqvist.n.nu.
Kommande utställningar för år 2024:
Konstrundan i Filipstads kommun 25-26 maj kl. 11-17 vid Vintersjöbryggan 1, Filipstad
Samlingsutställning 14 juli-6 augusti kl 11-15 i Victoriasalen, Loka brunn. Vernissage: 15 juli kl 15.00.
